Tyvärr har jag insett att jag inte kommer att ha tid med den här bloggen...vidareutbildning, projekt på jobbet, barn och träning måste prioriteras...
synd men ärligt.
vi ses efter att min nuvarande utbildning är klar
KRAM!!!
lördag 28 augusti 2010
söndag 25 juli 2010
Till alla föräldrar
Befinner mig låångt ute i ingenmansland nära en lagun med kristallvatten. Just nu sitter jag och maken i skenet av ett enda ljus, två glas vin och ska snart spela ett sällskapsspel Underbart! Måste bara skriva eftersom jag inte skrivit på ett par dagar. Telefonen har ingen täckning men bredbandet som min man har fungerar. Dagens teknik alltså. Vi skulle kunna vara med i en reklam för makalös täckning för jag har faktiskt ett enbarr i datorn just nu:)Nåväl, vad tänkte jag dela med mig...
hmmm just det...det här med småbarn. Det är helt fantastiskt men jag insåg idag att jag måste ha haft det lätt med mina barn den första perioden av deras liv.
Att resa med småbarn är spännande. Vi har försökt att inbilla oss att livet är precis som vanligt efter att vi fick barn och illusionen har faktiskt hållit i sig ett tag. Den krossades dock fullkomligt häromdagen och idag när vi insåg att vi faktiskt har tvillingar som precis har gått in i första trotsåldern. Den ena bröt fullkomligt ihop när vi skulle äta brunch och pannkakor på ett fantastiskt ställe. Hon fick en milkshake innan av servitrisen som var extra snäll och fick total psykbryk. Hon trodde antagligen att hon inte skulle få några pankisar och fortsatte att hejdlöst gråta och skrika under hela lunchen för det. Jättetrevligt men vi hade säkert triggat det hela då vi i två timmar talat om de där pankakorna hon skulle få. INTE SMART. Efter det böt de roller och den pankaksgråtande flickan var ett tänt ljus och den andra fick ett psykbryt gånger hundra för en annan liten sak som fick hennes värld att rasa samman.
Det känns som om vi kommer få hålla oss inne under denna känsliga ålder....eller vad säger den trevliga damen Anna Wahlgren...kanske att man ska hälla pankisarna över dem och chocka dem eller nåt...inte vet jag...(gillar inte hennes metoder och därav min cyniska uttalande). Nåväl, vi har en mycket fin vistelse ute i naturen på semestern men jag har lärt mig ett och annat redan.
Erfarenhet ett: våra barn lyssnar inte längre på oss.
Erfarenhet två: De har blivit väldigt känsliga för förändringar. Man får passa sig med vad man skapar för förväntningar.
Erfarenhet tre: vår uppfostringsmetod som vi hittills ha utövat fungerar inte längre.
Erfarenhet fyra: de gaddar ihop sig mot oss
insikt ett: vi måste byta taktik
insikt två: vi måste hålla ihop
insikt tre: vi måste vara smartare än dem. ja ibland kan det vara svårt.
Tröstande insikter? inte alls
Tröstande är dock att jag fick gosa en hel timme i soffan med en av dem som bara ville se mumintrollen med mamma. Det var både tårar av trötthet och glädje som rann nedför mina kinder efter att den lilla tvååringen strök mig över kinden, ekimåpussade och sa älska min mamma. Det var ett sådant moment som jag var tvungen att fånga i mitt hjärtas minne. Tröstande är också att de är helt normala och att det förhoppningsvis går över.... om några år:)
Jag hoppas på det iallfall...för jag har inga bra tips på hur man överlever detta förutom att andas, hålla ut och börja om.
Många härliga hälsningar från oss som ändå har det väldigt bra med sand, sol, lamm, lagun och kristallvatten!
hmmm just det...det här med småbarn. Det är helt fantastiskt men jag insåg idag att jag måste ha haft det lätt med mina barn den första perioden av deras liv.
Att resa med småbarn är spännande. Vi har försökt att inbilla oss att livet är precis som vanligt efter att vi fick barn och illusionen har faktiskt hållit i sig ett tag. Den krossades dock fullkomligt häromdagen och idag när vi insåg att vi faktiskt har tvillingar som precis har gått in i första trotsåldern. Den ena bröt fullkomligt ihop när vi skulle äta brunch och pannkakor på ett fantastiskt ställe. Hon fick en milkshake innan av servitrisen som var extra snäll och fick total psykbryk. Hon trodde antagligen att hon inte skulle få några pankisar och fortsatte att hejdlöst gråta och skrika under hela lunchen för det. Jättetrevligt men vi hade säkert triggat det hela då vi i två timmar talat om de där pankakorna hon skulle få. INTE SMART. Efter det böt de roller och den pankaksgråtande flickan var ett tänt ljus och den andra fick ett psykbryt gånger hundra för en annan liten sak som fick hennes värld att rasa samman.
Det känns som om vi kommer få hålla oss inne under denna känsliga ålder....eller vad säger den trevliga damen Anna Wahlgren...kanske att man ska hälla pankisarna över dem och chocka dem eller nåt...inte vet jag...(gillar inte hennes metoder och därav min cyniska uttalande). Nåväl, vi har en mycket fin vistelse ute i naturen på semestern men jag har lärt mig ett och annat redan.
Erfarenhet ett: våra barn lyssnar inte längre på oss.
Erfarenhet två: De har blivit väldigt känsliga för förändringar. Man får passa sig med vad man skapar för förväntningar.
Erfarenhet tre: vår uppfostringsmetod som vi hittills ha utövat fungerar inte längre.
Erfarenhet fyra: de gaddar ihop sig mot oss
insikt ett: vi måste byta taktik
insikt två: vi måste hålla ihop
insikt tre: vi måste vara smartare än dem. ja ibland kan det vara svårt.
Tröstande insikter? inte alls
Tröstande är dock att jag fick gosa en hel timme i soffan med en av dem som bara ville se mumintrollen med mamma. Det var både tårar av trötthet och glädje som rann nedför mina kinder efter att den lilla tvååringen strök mig över kinden, ekimåpussade och sa älska min mamma. Det var ett sådant moment som jag var tvungen att fånga i mitt hjärtas minne. Tröstande är också att de är helt normala och att det förhoppningsvis går över.... om några år:)
Jag hoppas på det iallfall...för jag har inga bra tips på hur man överlever detta förutom att andas, hålla ut och börja om.
Många härliga hälsningar från oss som ändå har det väldigt bra med sand, sol, lamm, lagun och kristallvatten!
onsdag 21 juli 2010
Res lätt som en plätt
Ok nu ska vi packa i familjen. Det brukar vara jag som packar. Nu har jag involverat maken för han är lika bra som jag på det men det brukar ta två dagar extra bara:)
Mitt tips för semester där ni skall sova inomhus och behöver ta med lakan är dessa sidenlakan och handdukar: De väger nästan...INGENTING och tar nästan INGEN plats. Tro det eller ej men man kan faktiskt torka sig riktigt bra med sidenhanddukar. Tvättas gör de med en speciell tvål som man hänger i tvättfacket och de torkar på nästan...NO TIME...oj vad jag är bra på att göra reklam..nåväl...dessa lakan och handdukar nedan rekommenderar jag varmt. Av någon anledning tillåter min blogg inte att jag länkar just nu så det får bli såhär: www.sidenselma.se
Så res lätt!
kram
Mitt tips för semester där ni skall sova inomhus och behöver ta med lakan är dessa sidenlakan och handdukar: De väger nästan...INGENTING och tar nästan INGEN plats. Tro det eller ej men man kan faktiskt torka sig riktigt bra med sidenhanddukar. Tvättas gör de med en speciell tvål som man hänger i tvättfacket och de torkar på nästan...NO TIME...oj vad jag är bra på att göra reklam..nåväl...dessa lakan och handdukar nedan rekommenderar jag varmt. Av någon anledning tillåter min blogg inte att jag länkar just nu så det får bli såhär: www.sidenselma.se
Så res lätt!
kram
tisdag 20 juli 2010
Att stava rätt
Min kära arbetskollega påpekade att jag stavade fruktansvärt dåligt i det sista blogginlägget. Jag var lite bakom foten så jag skyller på det. Vanligtvis är jag allergisk mot både särstavning och felstavning. Min mor är gammal lärare så jag har blivit väl drillad i både retorik och språk. Faktum är ändå att jag har förstått att jag måste acceptera att språket förändras. Jag hade en konversation med en vän kring att många i vår generation särstavar. Och jag menar särstavar GRANDE. De vet inte att många ord skrivs sammansatt. Jag blir väldigt irriterad när någon exempelvis skriver lamp skärm. Min vän frågade mig varför jag störde mig på det och jag visste faktiskt inte vad jag skulle svara. Jag tycker väl att det stör mig eftersom det skiljer sig från det jag anser är rätt. Det skiljer sig från det sätt jag har lärt mig att skriva. När jag skriver en uppsats har jag fått lära mig att skriva på ett korrekt sätt med kommatecken på rätt ställe och att vissa ord skrivs sammansatt. Annars får man en massa röda märken i texten:)
Min vän påpekade att språket förändras med influenser och han förstod inte varför det är så viktigt för mig att bevara språket.
Jag lovade mig själv att ta en funderare på det men eftersom mitt hjärta gör ont när barn stavar fel och vill att mina barn skall lära sig stava "rätt" så kommer här ett knep som min mamma lärde mig i grundskolan.
Om du är fundersam över om ett ord innehåller dubbelkonsonant eller enkelkonsonant så finns ett knep som oftast fungerar. Har man två enkelvokaler som omfamnar konsonanten skall det oftast vara dubbelkonsonant. Exempelvis maMMa paPPa...är det en konsonant och en vokal som omfamnar mittenbokstäverna skall det oftast vara en enkel konsonant...ex läMna...självklart finns det undantag men de är få om man jämför med de flesta ord.
Nu gäller det såklart att ni kommer ihåg vad som är konsonant eller vokal...ibland spelar det också roll om det är hårda och mjuka vokaler
Vet ni inte det får ni skämmas tycker jag:)det var typ i lågstadiet man lärde sig det.
ha ha ha ha!!!!
Min vän påpekade att språket förändras med influenser och han förstod inte varför det är så viktigt för mig att bevara språket.
Jag lovade mig själv att ta en funderare på det men eftersom mitt hjärta gör ont när barn stavar fel och vill att mina barn skall lära sig stava "rätt" så kommer här ett knep som min mamma lärde mig i grundskolan.
Om du är fundersam över om ett ord innehåller dubbelkonsonant eller enkelkonsonant så finns ett knep som oftast fungerar. Har man två enkelvokaler som omfamnar konsonanten skall det oftast vara dubbelkonsonant. Exempelvis maMMa paPPa...är det en konsonant och en vokal som omfamnar mittenbokstäverna skall det oftast vara en enkel konsonant...ex läMna...självklart finns det undantag men de är få om man jämför med de flesta ord.
Nu gäller det såklart att ni kommer ihåg vad som är konsonant eller vokal...ibland spelar det också roll om det är hårda och mjuka vokaler
Vet ni inte det får ni skämmas tycker jag:)det var typ i lågstadiet man lärde sig det.
ha ha ha ha!!!!
söndag 18 juli 2010
Ärligt bakfull
Jag var på ett hejdundrades bröllop igår så jag är så in i vassen bakis och va tvungen att gå upp kl 7 för min töser skrek på sin mor. Huvaligen...det är inte en bra kombination. nästa gång det är fest outsorcas de till farmor hela helgen:)S jag har inte ett jäkla skit att komma med idag...:) för visst få man lov att festa fast man är småbarnsförälder..så länge man är någotsånär med och har en barnvakt som man kan lita på:) vissa har andra åsikter. jag tycker det är viktigt att få vara sin egen iblnad och balla ur lite:) men bara lite om man har småbarn då, ja för att vara korrekt.
tjing!
tjing!
lördag 17 juli 2010
Må bra av att hjälpa ibland
Hej i värmen!
Jag sitter och tänker på en dokumentär som jag såg för ganska så länge sedan. De handlade om den moderna människan. Man hade upptäckt grottor i sydafrika med målningar inuti grottan som var gjorda av ockra ( rött ämne). De var mycket gamla ca 100 tusen år gamla. Detta bevisade enligt forskare att den moderna människan är mycket äldre än vad man trott. Med den moderna människa räknades människor som har symboliskt tänkande vilket visades i målningarna. Forskarna påpekade att det som skiljer den moderna människan från primaterna är just symboliskt tänkande och att vi faktiskt mår bra av att samarbeta och hjälpa andra utanför flocken. Det är bevisat att vi får ett dopaminpåslag av det. Det är en signalsubstans i hjärnan som reglerar bland annat glädje, kreativitet och entusiasm. Den ingår i hjärnans belöningssystem.
Herregud, vad är det då vissa människor inte har fattat. Vissa är så snåla,småaktiga och egoistiska. Man är sig själv närmast etc...bullshit. De snackar om att det handlar om överlevnad. Bullshit igen isåfall.Om det forskarna säger är sant så borde människorasen överleva och må bättre just av att dela med sig och samarbeta.
Så gör det, ge av dig själv och samarbeta så kommer du se att det lönar sig i längden. Va inte snål och tråkig. Du lever ju så kort tid.
Om forskarna har rätt vill säga. Men jag tror fullkomligt på det. Det finns ju människor som är altruistiska och väldigt generösa. De verkar må asbra av det.
Kram
Jag sitter och tänker på en dokumentär som jag såg för ganska så länge sedan. De handlade om den moderna människan. Man hade upptäckt grottor i sydafrika med målningar inuti grottan som var gjorda av ockra ( rött ämne). De var mycket gamla ca 100 tusen år gamla. Detta bevisade enligt forskare att den moderna människan är mycket äldre än vad man trott. Med den moderna människa räknades människor som har symboliskt tänkande vilket visades i målningarna. Forskarna påpekade att det som skiljer den moderna människan från primaterna är just symboliskt tänkande och att vi faktiskt mår bra av att samarbeta och hjälpa andra utanför flocken. Det är bevisat att vi får ett dopaminpåslag av det. Det är en signalsubstans i hjärnan som reglerar bland annat glädje, kreativitet och entusiasm. Den ingår i hjärnans belöningssystem.
Herregud, vad är det då vissa människor inte har fattat. Vissa är så snåla,småaktiga och egoistiska. Man är sig själv närmast etc...bullshit. De snackar om att det handlar om överlevnad. Bullshit igen isåfall.Om det forskarna säger är sant så borde människorasen överleva och må bättre just av att dela med sig och samarbeta.
Så gör det, ge av dig själv och samarbeta så kommer du se att det lönar sig i längden. Va inte snål och tråkig. Du lever ju så kort tid.
Om forskarna har rätt vill säga. Men jag tror fullkomligt på det. Det finns ju människor som är altruistiska och väldigt generösa. De verkar må asbra av det.
Kram
fredag 16 juli 2010
Vad vill du egentligen?
"Lämplig arbetstid och lämplig vilotid hör till det viktigaste i levnadskonsten" Gustav Blomqvist citerad.
Det här med arbete och prestationsångest är svårt. Jag har inte avslöjat mitt yrke och har ingen intention att göra det men jag kan säga att stundtals så jobbar jag arslet av mig och stundtals inte. Just nu har jag småbarn så jag har förmånen att kunna arbeta lite nedsatt tid. När jag lyssnar på konversationer från den generationen som är 25-35 år idag så blir jag väldigt faschinerad men också ganska bedrövad. Det är så svart eller vitt. Vissa har insett att livet inte bara är arbete medan vissa fullkomligt arbetar ihjäl sig. Jurister arbetar mycket. Jag var på en fest med många jurister. De verkade inte så glada över sina jobb. De levde med och i sina jobb. Det fanns liksom inget annat. Skall tillägga att dessa var byråjurister..och de arbetar sjukt mycket. (Det finns ju andra jurister som har lite mer humana arbetstider). Sedan var jag på ett annat ställe och träffade läkare, i detta fall barnläkare. De arbetade också ihjäl sig med jourer, veckopass och forskning utöver det men de var hyfsat glada över sina jobb ändå. Jag måste berätta att jag pluggat både juridik och åt det medicinska hållet....
Alla dessa möten med människor under åren har gett mig så mycket. Jag har nämligen varit en sådan som jagat. Fruktansvärt mycket. Jagat ihäl mig över plugg, prestation och arbete. När jag gick den sista universitetsutbildningen hade jag bästa betyg i allt. Jag var tredje bäst i klassen och lärarna lovordade mig. Jag läste så ögonen glödde, jag var företagsam som ingen annan och jag ringde samtal jag aldig ringt för att få tag på material och annan forskning som kunde vara bra för min egen utveckling. Det räckte liksom inte att ha bästa betyg i allt.
Sen hände något helt oväntat. Det var en novemberhelg vill jag minnas. Ärligt talat så vet jag inte vad som hände. Jag hade så ont i magen. Mådde inte bra. Mina syskon påpekade det, min sambo likaså. Jag satt och funderade på vad som var allra viktigast för mig i livet.(på den tiden hade jag sambo men inga barn) och plötsligt så var det som om blixten slog ned. Det var en aha-upplevelse utan dess like. Jag har aldrig förstått någonting så klart som jag gjorde då.
Denna galenskap som jag höll på med var inte viktigast för mig. Den skulle såklart leda till asbra lön, ett rykte som var ansett och en massa berömmelse om man jobbade riktigt hårt. Men det var inte viktigast för mig. Det viktigaste för mig i framtiden var att jag skulle vara en bra mamma när eventuella barn skulle komma. Mitt dåvarande yrke som jag läste till skulle enligt mig vara alldeles för inkompatibelt med ett hyfsat normalt familjeliv. Det låter så löjligt men för mig var det som att vinna på lotto. Det var så solklart. Tårarna började rinna och jag kände lättnaden komma över mig. Jag slutade utbildningen och alla var fullkomligt bedrövade där. De sa att såhär kan du inte göra, du är gjord för det här. Man kan inte sluta när man är bland de bästa. Men det kan man faktiskt. Om det får en att må bättre. Jag var förvånad över att världen inte gick under och att det inte började brinna och hus började falla över mig. Allt var som vanligt, bara lite mer upplyst:)
Jag var INTE gjord för det där ska jag säga. Jag hade mått fruktasnvärt om jag fortsatt. Jag ringde mitt nuvarande jobb och hörde om de hade något jobb till mig. Ansökningstiden hade gått ut men jag envisades med att komma med mina papper. Chefen sa ja och jag gick dit personligen och lämnade dem i hennes hand. Det tog en timme så ringde hon för en interju och jag fick jobbet! Idag har jag gått vidare på den banan och utbildar mig nu återigen inom det medicinska området. Det är också stressigt men fullt kompatibelt med ett familjeliv om man är två föräldrar. Och jag kan säga att detta är jag gjord för. Jag brinner fullkomligt för mitt yrke!
Det är så viktigt att göra det man vill göra, inte det som är lämpligt eller det som genererar mest bonus eller så...självklart är alla olika men jag tror att alla som har möjligheten att välja lite mår bra av att fundera lite extra på vad man verkligen vill. Lätt är det inte men man kan ju iallfall försöka. Man ska som sagt vara lycklig om man ens har valmöjligheten. Vissa har inte det utan jobbar ihjäl sig för att de måste försörja sig eller sin familj så jag ser det som en lyx att jag hade möjligheten att välja.
kram på er!
Det här med arbete och prestationsångest är svårt. Jag har inte avslöjat mitt yrke och har ingen intention att göra det men jag kan säga att stundtals så jobbar jag arslet av mig och stundtals inte. Just nu har jag småbarn så jag har förmånen att kunna arbeta lite nedsatt tid. När jag lyssnar på konversationer från den generationen som är 25-35 år idag så blir jag väldigt faschinerad men också ganska bedrövad. Det är så svart eller vitt. Vissa har insett att livet inte bara är arbete medan vissa fullkomligt arbetar ihjäl sig. Jurister arbetar mycket. Jag var på en fest med många jurister. De verkade inte så glada över sina jobb. De levde med och i sina jobb. Det fanns liksom inget annat. Skall tillägga att dessa var byråjurister..och de arbetar sjukt mycket. (Det finns ju andra jurister som har lite mer humana arbetstider). Sedan var jag på ett annat ställe och träffade läkare, i detta fall barnläkare. De arbetade också ihjäl sig med jourer, veckopass och forskning utöver det men de var hyfsat glada över sina jobb ändå. Jag måste berätta att jag pluggat både juridik och åt det medicinska hållet....
Alla dessa möten med människor under åren har gett mig så mycket. Jag har nämligen varit en sådan som jagat. Fruktansvärt mycket. Jagat ihäl mig över plugg, prestation och arbete. När jag gick den sista universitetsutbildningen hade jag bästa betyg i allt. Jag var tredje bäst i klassen och lärarna lovordade mig. Jag läste så ögonen glödde, jag var företagsam som ingen annan och jag ringde samtal jag aldig ringt för att få tag på material och annan forskning som kunde vara bra för min egen utveckling. Det räckte liksom inte att ha bästa betyg i allt.
Sen hände något helt oväntat. Det var en novemberhelg vill jag minnas. Ärligt talat så vet jag inte vad som hände. Jag hade så ont i magen. Mådde inte bra. Mina syskon påpekade det, min sambo likaså. Jag satt och funderade på vad som var allra viktigast för mig i livet.(på den tiden hade jag sambo men inga barn) och plötsligt så var det som om blixten slog ned. Det var en aha-upplevelse utan dess like. Jag har aldrig förstått någonting så klart som jag gjorde då.
Denna galenskap som jag höll på med var inte viktigast för mig. Den skulle såklart leda till asbra lön, ett rykte som var ansett och en massa berömmelse om man jobbade riktigt hårt. Men det var inte viktigast för mig. Det viktigaste för mig i framtiden var att jag skulle vara en bra mamma när eventuella barn skulle komma. Mitt dåvarande yrke som jag läste till skulle enligt mig vara alldeles för inkompatibelt med ett hyfsat normalt familjeliv. Det låter så löjligt men för mig var det som att vinna på lotto. Det var så solklart. Tårarna började rinna och jag kände lättnaden komma över mig. Jag slutade utbildningen och alla var fullkomligt bedrövade där. De sa att såhär kan du inte göra, du är gjord för det här. Man kan inte sluta när man är bland de bästa. Men det kan man faktiskt. Om det får en att må bättre. Jag var förvånad över att världen inte gick under och att det inte började brinna och hus började falla över mig. Allt var som vanligt, bara lite mer upplyst:)
Jag var INTE gjord för det där ska jag säga. Jag hade mått fruktasnvärt om jag fortsatt. Jag ringde mitt nuvarande jobb och hörde om de hade något jobb till mig. Ansökningstiden hade gått ut men jag envisades med att komma med mina papper. Chefen sa ja och jag gick dit personligen och lämnade dem i hennes hand. Det tog en timme så ringde hon för en interju och jag fick jobbet! Idag har jag gått vidare på den banan och utbildar mig nu återigen inom det medicinska området. Det är också stressigt men fullt kompatibelt med ett familjeliv om man är två föräldrar. Och jag kan säga att detta är jag gjord för. Jag brinner fullkomligt för mitt yrke!
Det är så viktigt att göra det man vill göra, inte det som är lämpligt eller det som genererar mest bonus eller så...självklart är alla olika men jag tror att alla som har möjligheten att välja lite mår bra av att fundera lite extra på vad man verkligen vill. Lätt är det inte men man kan ju iallfall försöka. Man ska som sagt vara lycklig om man ens har valmöjligheten. Vissa har inte det utan jobbar ihjäl sig för att de måste försörja sig eller sin familj så jag ser det som en lyx att jag hade möjligheten att välja.
kram på er!
torsdag 15 juli 2010
Ångest, depression eller "bara" PMS?
Det finns dagar då jag har ett obehag i hela kroppen. Det är verkligen som en anspänning i hela kroppen. Nästan som ångest. En raslöshet som sprider sig och jag blir inte sur. Jag blir orolig, rastlös och känner inte igen mig själv. Jag stänger av telefonen. Vill inte bli nådd. Känner ett fruktansvärt dåligt humör sprida sig genom alla celler i hela kroppen och ändå känner jag mig helt tom. Ihålig på något sätt.
Först trodde jag att jag led av depression men eftersom tillståndet gick över hela tiden och jag kände mig glad och stark igen började jag att undra. När känslorna i kroppet svängde så extremt på bara några dagar började jag tro att det var rikigt fel på mig.Man har ju läst om PMS men mest att man blir sur och vresig etc..
Pratade då med min vän som också är läkare och han sa att jag led av typiska PMS symtom. VA? tyckte jag...jag som ändå borde ha lite koll på detta hade inte förstått något alls.
Han sa att man kan få piller den veckan som gör att man slipper just dessa symptom men också att man kan motionera och äta bättre för att slippa detta.
Jag kände väl sådär inför att äta piller så jag valde motionsrundan varje dag. Visst har det blivit bättre men jag kan tänka mig att vissa behöver mer hjälp än jag. Det finns både hälsokostpreparat eller psykofarmaka att tillgå vid extrema besvär just den veckan. Jag blev helt förvånad över hur kroppens alla hormoner beter sig hos kvinnan och när jag läste närmre och mer ingående om detta problem så finns ju alla symptom beskrivna. Ångest, oro, rastlöshet, uppgivenhet och viljelöshet.
Det är så himla skönt att veta. När jag nu kartlagt mitt humör och mina känslor så är det solklart.
Nu powerwalkar jag för rena livet varje dag och jag mår såå mycket bättre. Kanske ett par kilo också försvinner från min härliga kropp på köpet:) vi får väl hoppas.
När jag hörde mig för hos mina kvinnliga vänner så var det flera som kände igen sig i detta. Det kändes ju riktigt skönt. Om du känner igen detta så våga söka hjälp hos din husläkare men kartlägg först så att du kan lägga fakta på bordet. Man kan ju lida av ångestproblematik av andra orsaker. Men isåfall kan man ju hoppas på PMS för det infinner sig ju ensast momentant ett par dagar iallafall:)
kram i sommarkvällen
Först trodde jag att jag led av depression men eftersom tillståndet gick över hela tiden och jag kände mig glad och stark igen började jag att undra. När känslorna i kroppet svängde så extremt på bara några dagar började jag tro att det var rikigt fel på mig.Man har ju läst om PMS men mest att man blir sur och vresig etc..
Pratade då med min vän som också är läkare och han sa att jag led av typiska PMS symtom. VA? tyckte jag...jag som ändå borde ha lite koll på detta hade inte förstått något alls.
Han sa att man kan få piller den veckan som gör att man slipper just dessa symptom men också att man kan motionera och äta bättre för att slippa detta.
Jag kände väl sådär inför att äta piller så jag valde motionsrundan varje dag. Visst har det blivit bättre men jag kan tänka mig att vissa behöver mer hjälp än jag. Det finns både hälsokostpreparat eller psykofarmaka att tillgå vid extrema besvär just den veckan. Jag blev helt förvånad över hur kroppens alla hormoner beter sig hos kvinnan och när jag läste närmre och mer ingående om detta problem så finns ju alla symptom beskrivna. Ångest, oro, rastlöshet, uppgivenhet och viljelöshet.
Det är så himla skönt att veta. När jag nu kartlagt mitt humör och mina känslor så är det solklart.
Nu powerwalkar jag för rena livet varje dag och jag mår såå mycket bättre. Kanske ett par kilo också försvinner från min härliga kropp på köpet:) vi får väl hoppas.
När jag hörde mig för hos mina kvinnliga vänner så var det flera som kände igen sig i detta. Det kändes ju riktigt skönt. Om du känner igen detta så våga söka hjälp hos din husläkare men kartlägg först så att du kan lägga fakta på bordet. Man kan ju lida av ångestproblematik av andra orsaker. Men isåfall kan man ju hoppas på PMS för det infinner sig ju ensast momentant ett par dagar iallafall:)
kram i sommarkvällen
tisdag 13 juli 2010
Vita tygskor på sommaren
Igår vart mina tygskor som saharas öken av allt damm nu när det är så torrt. Inte blev de rena i maskin heller. Min svämor förspråkar klorin men ur miljösynpunkt vägrar jag att köra in det i tvättmaskin. Nina junker har ett bra tips:
Lägg skor i saltat vatten i några timmar...borsta sedan med ammoniakvatten. (1 msk per liter vatten)inte så farligt för miljön.
Skölj och torka helst i solen,
Såå vita de blev!
Tjohoo
Lägg skor i saltat vatten i några timmar...borsta sedan med ammoniakvatten. (1 msk per liter vatten)inte så farligt för miljön.
Skölj och torka helst i solen,
Såå vita de blev!
Tjohoo
söndag 11 juli 2010
Knep kring drop och drip
Idag störde det mig att jag inte kom jag inte åt mina digitala dokument från en annan plats än hemma.
Något annat som stört mig mig var detta jäkla glasskladd...så tada!!
För de vuxna:
Kanske inte helt nytt men otroligt bra...
Du kan komma åt dina dokument vart du än är i världen
kolla in själv på www.dropbox.com
För barnen i sommarvärmen,20 spänn bara men underbar :
Den heter no drip och har funnits i Norge i evigheter men inte i Sverige.Du hittar den på bland annat www.addmeal.com
Något annat som stört mig mig var detta jäkla glasskladd...så tada!!
För de vuxna:
Kanske inte helt nytt men otroligt bra...
Du kan komma åt dina dokument vart du än är i världen
kolla in själv på www.dropbox.com
För barnen i sommarvärmen,20 spänn bara men underbar :
Den heter no drip och har funnits i Norge i evigheter men inte i Sverige.Du hittar den på bland annat www.addmeal.com
lördag 10 juli 2010
En bra klimatpresent
Hola i värmen. Stockholm känns som Bankok...underbart. Vilken sommar! Jag nämde konsumtion förförra inlägget. Konsumtion är kul men i dessa tider skulle nog alla inklusive klimatet må bra av att alla tänkte efter lite mer innan de köpte nytt hela tiden.Jag är bra på att konsumera och har därför börjat med att iallafall försöka göra något klimatsmart varje månad. Därför delar jag idag med mig av, enligt mig, en mycket trevlig klimatsmart presentidé.
Jag har väldig mycket barnkläder efter mina tjejer så jag har lagt de allra finaste, som vi knappt använt, i fina lådor med vackert band eller en vacker presentpåse och givit bort till nyblivna föräldrar i vänskapskretsen. På kortet har jag skrivit fina välkomstord såklart och avslutat med en uppmaning till föräldrarna att de gärna kan göra samma sak i framtiden till ett annat barn med kläder som de vill ge bort. Detta har uppskattats mer än vad jag trodde.Både tanke, hjärta och fina grejor! För er som inte har barn, då har ni säkert en kompis eller syrra eller brorsa som bara längtat efter dina kläder och suktat. Överraska dem med en klimatpresent. Ge bort det du inte använder längre och gör en kul grej av det.
Jag har väldig mycket barnkläder efter mina tjejer så jag har lagt de allra finaste, som vi knappt använt, i fina lådor med vackert band eller en vacker presentpåse och givit bort till nyblivna föräldrar i vänskapskretsen. På kortet har jag skrivit fina välkomstord såklart och avslutat med en uppmaning till föräldrarna att de gärna kan göra samma sak i framtiden till ett annat barn med kläder som de vill ge bort. Detta har uppskattats mer än vad jag trodde.Både tanke, hjärta och fina grejor! För er som inte har barn, då har ni säkert en kompis eller syrra eller brorsa som bara längtat efter dina kläder och suktat. Överraska dem med en klimatpresent. Ge bort det du inte använder längre och gör en kul grej av det.
fredag 9 juli 2010
Vad är ärlighetsklubben?
I alla relationer behöver man ibland ventilera saker. När det skall ventileras mellan två som tycker väldigt mycket om varandra är det lätt att det blir bråk för det är så mycket känslor inblandade. Då är ärlighetsklubben ett bra sätt att få sin röst hörd och att få den andra att lyssna. Vissa kanske tycker att det låter löjligt men fortsätt läsa ändå..
Det hela började egentligen att vi (jag och min man) försökte få lite egentid på söndagar när barnen hade gått och lagt sig. Vi öppnade en flaska vin, satt vid köksbordet och pratade och hade allmänt trevligt. Ibland kunde dock detta lätt bli ett planeringsmöte inför veckan eller uppkomma meningskiljaktigheter och sluta med att vi blev osams. Jag tänkte på detta ett tag och så kom jag på ärlighetsklubben.
Reglerna är enkla:
Man får ventilera vad man vill om vad som helst, om vem som helst. Det ska börja med, Ärligt...så tycker jag eller ärligt så känner jag...
Den andre måste lyssna och får inte börja bråka. Man får gärna ge konstruktiv feedback men inte bråka eller provocera.
Om man har barn skall de sova såklart. Är ni bara vänner så blir det enklare. Se till att ni är ensamma.
Drick gärna ett glas om ni vill och se till att ha trevligt. Drick inte för mycket för då är det lätt att man inte klarar av att hålla reglerna.
Detta har gjort att vi har riktigt roligt och har bättre koll på varandras känslor, åsikter och respekterar varandra om inte ännu mer.
Hoppas att det bli bra för er vare sig det är en vän eller partner som ni vill prata med.
Lycka till om ni väljer att pröva!
Det hela började egentligen att vi (jag och min man) försökte få lite egentid på söndagar när barnen hade gått och lagt sig. Vi öppnade en flaska vin, satt vid köksbordet och pratade och hade allmänt trevligt. Ibland kunde dock detta lätt bli ett planeringsmöte inför veckan eller uppkomma meningskiljaktigheter och sluta med att vi blev osams. Jag tänkte på detta ett tag och så kom jag på ärlighetsklubben.
Reglerna är enkla:
Man får ventilera vad man vill om vad som helst, om vem som helst. Det ska börja med, Ärligt...så tycker jag eller ärligt så känner jag...
Den andre måste lyssna och får inte börja bråka. Man får gärna ge konstruktiv feedback men inte bråka eller provocera.
Om man har barn skall de sova såklart. Är ni bara vänner så blir det enklare. Se till att ni är ensamma.
Drick gärna ett glas om ni vill och se till att ha trevligt. Drick inte för mycket för då är det lätt att man inte klarar av att hålla reglerna.
Detta har gjort att vi har riktigt roligt och har bättre koll på varandras känslor, åsikter och respekterar varandra om inte ännu mer.
Hoppas att det bli bra för er vare sig det är en vän eller partner som ni vill prata med.
Lycka till om ni väljer att pröva!
torsdag 8 juli 2010
Inte bara konsumtion
Nu får ni inte tro att den här bloggen bara handlar om att konsumera. ICKE då. Imorgon kommer ett klimatsmart tips och ett för relationens härliga vardag:)
Godnatt!
Godnatt!
Fetaste håret i stan
Ja jag kan inte hålla mig men jag måste dela med mig av gårdagskvällens ultimata förtjusning.Idag får ni bara kroppsliga små knep, imorgon själsliga:)Efter en svettig men underbar minimöhippa skulle vi vidare till Café opera. Jag som är tvåbarns och småbarnsmamma har ju inte varit ute på ett tag men när håret (luggen) såg ut som en flottig katastrof tog jag till mitt vanliga knep och det fungerade utmärkt. Ärligt, jag har haft problemet att jag varit ägare till den flottigaste luggen i hela Stockholm men kan med glädje säga att det problemet är som bortblåst!
Jag vet att jag nu gör sjukt mycket gratisreklam men jag mååååste berätta om detta. Vissa av mina polare har babypuder etc som räddning när man ska gå från jobb till fest och inte hinner tvätta håret. Inte bra inte bra...det blir vitt som mjöl och håret är lika fett efter en liten stund igen. plus att man luktar bebis på festen. Hur kul är det? Toni and guy har ett ett torrshampo som slår det mesta. Bara spraya i luggen eller hårbotten, borsta och ditt hår är fasen som nytt igen. Det luktar jättegott och fräscht också!
Man behöver inte heller tvätta håret lika ofta när man kan avvärja det på detta sätt!
lycka till, its faboulus.
Jag vet att jag nu gör sjukt mycket gratisreklam men jag mååååste berätta om detta. Vissa av mina polare har babypuder etc som räddning när man ska gå från jobb till fest och inte hinner tvätta håret. Inte bra inte bra...det blir vitt som mjöl och håret är lika fett efter en liten stund igen. plus att man luktar bebis på festen. Hur kul är det? Toni and guy har ett ett torrshampo som slår det mesta. Bara spraya i luggen eller hårbotten, borsta och ditt hår är fasen som nytt igen. Det luktar jättegott och fräscht också!
Man behöver inte heller tvätta håret lika ofta när man kan avvärja det på detta sätt!
lycka till, its faboulus.
Att gå barfota om sommaren i skor utan att våndas
Så kom sommaren och jag fick ångest när alla köpte fina skor med remmar och fina spännen. Fina skor med remmar, spännen OCH klack. När jag tog mig in i en skobutik för att köpa just nya sommarskor insåg jag till min fasa att det enda som fanns var typ skor med remmar. Skor med klack OCH remmar.Jag som alltid haft problem med att jag blir extremt kladdig, obekväm och får skavsår på en gång i exakt varenda sko som inte ser ut som pensionärs-berits, tänkte att nu är det över.
Men i Juni hittade jag räddningen. Jag köpte min grymma skor och slipper pensionärsvarning denna sommar och framöver.Om du vill öka din komfort i skor som du måste gå barfota i om sommaren ( eller om du har en nära bekant eller partner som luktar blä om sommarfötterna, ska du kolla in denna.
Produkten är helt awsome.Det är en silkesspray som man sprayar på fötterna innan man ska använda sandaler, pumps eller andra skor man behöver vara barfota i.
Sprayen lägger sig som en silkeshinna, helt osynlig och förebygger skavsår, lukt, svett etc..den håller hela kvällen. Helt sjukt bra! Har man ett par nya skor kan man få skavsår ändå så plåster kanske man behöver men du kommer aldrig mer lukta illa eller bli så svettig i dina skor om sommaren. Man glider skönt in i sin sandal och inte fastnar den heller för du blir helt torr om foten.
Produkten heter Bama silky comfort och finns på scorett bland annat. Lycka till!!
Men i Juni hittade jag räddningen. Jag köpte min grymma skor och slipper pensionärsvarning denna sommar och framöver.Om du vill öka din komfort i skor som du måste gå barfota i om sommaren ( eller om du har en nära bekant eller partner som luktar blä om sommarfötterna, ska du kolla in denna.
Produkten är helt awsome.Det är en silkesspray som man sprayar på fötterna innan man ska använda sandaler, pumps eller andra skor man behöver vara barfota i.
Sprayen lägger sig som en silkeshinna, helt osynlig och förebygger skavsår, lukt, svett etc..den håller hela kvällen. Helt sjukt bra! Har man ett par nya skor kan man få skavsår ändå så plåster kanske man behöver men du kommer aldrig mer lukta illa eller bli så svettig i dina skor om sommaren. Man glider skönt in i sin sandal och inte fastnar den heller för du blir helt torr om foten.
Produkten heter Bama silky comfort och finns på scorett bland annat. Lycka till!!
Så började det...
Välkommen till min nya blogg!
Varför den heter Ärlighetsklubben kommer utkristalliera sig, jag lovar:)
Jag har tänkt på detta länge men nu ska jag ta tag i det på riktigt. Det hela startade med att flera av mina vänner tycker att jag har mycket roliga saker för mig, att jag är lite "pysslig" och har små knep för mig. Med pysslig menar jag inte klister, sax, papper och annat sånt utan att jag ofta kommer med någon rolig ide om hur man kan göra livet enklare eller små knep. En massa små sköna knep att förenkla vardagen med. Detta tyckte de absolut att jag skulle dela med mig av på en blogg.
Tipsen handlar om allt från konkreta praktiska saker till djupare tips om hur man lättare finner en mening med livet...tra da da lets start...jag bubblar av glädje att nu får dela med mig av detta! Knepen kommer definitivt inte passa alla men man kan ju alltid glädja någon! Det kommer minst ett nytt tips varje dag och sprid gärna bloggen om ni tycker den är bra!
Nu kör vi!
Varför den heter Ärlighetsklubben kommer utkristalliera sig, jag lovar:)
Jag har tänkt på detta länge men nu ska jag ta tag i det på riktigt. Det hela startade med att flera av mina vänner tycker att jag har mycket roliga saker för mig, att jag är lite "pysslig" och har små knep för mig. Med pysslig menar jag inte klister, sax, papper och annat sånt utan att jag ofta kommer med någon rolig ide om hur man kan göra livet enklare eller små knep. En massa små sköna knep att förenkla vardagen med. Detta tyckte de absolut att jag skulle dela med mig av på en blogg.
Tipsen handlar om allt från konkreta praktiska saker till djupare tips om hur man lättare finner en mening med livet...tra da da lets start...jag bubblar av glädje att nu får dela med mig av detta! Knepen kommer definitivt inte passa alla men man kan ju alltid glädja någon! Det kommer minst ett nytt tips varje dag och sprid gärna bloggen om ni tycker den är bra!
Nu kör vi!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)