Befinner mig låångt ute i ingenmansland nära en lagun med kristallvatten. Just nu sitter jag och maken i skenet av ett enda ljus, två glas vin och ska snart spela ett sällskapsspel Underbart! Måste bara skriva eftersom jag inte skrivit på ett par dagar. Telefonen har ingen täckning men bredbandet som min man har fungerar. Dagens teknik alltså. Vi skulle kunna vara med i en reklam för makalös täckning för jag har faktiskt ett enbarr i datorn just nu:)Nåväl, vad tänkte jag dela med mig...
hmmm just det...det här med småbarn. Det är helt fantastiskt men jag insåg idag att jag måste ha haft det lätt med mina barn den första perioden av deras liv.
Att resa med småbarn är spännande. Vi har försökt att inbilla oss att livet är precis som vanligt efter att vi fick barn och illusionen har faktiskt hållit i sig ett tag. Den krossades dock fullkomligt häromdagen och idag när vi insåg att vi faktiskt har tvillingar som precis har gått in i första trotsåldern. Den ena bröt fullkomligt ihop när vi skulle äta brunch och pannkakor på ett fantastiskt ställe. Hon fick en milkshake innan av servitrisen som var extra snäll och fick total psykbryk. Hon trodde antagligen att hon inte skulle få några pankisar och fortsatte att hejdlöst gråta och skrika under hela lunchen för det. Jättetrevligt men vi hade säkert triggat det hela då vi i två timmar talat om de där pankakorna hon skulle få. INTE SMART. Efter det böt de roller och den pankaksgråtande flickan var ett tänt ljus och den andra fick ett psykbryt gånger hundra för en annan liten sak som fick hennes värld att rasa samman.
Det känns som om vi kommer få hålla oss inne under denna känsliga ålder....eller vad säger den trevliga damen Anna Wahlgren...kanske att man ska hälla pankisarna över dem och chocka dem eller nåt...inte vet jag...(gillar inte hennes metoder och därav min cyniska uttalande). Nåväl, vi har en mycket fin vistelse ute i naturen på semestern men jag har lärt mig ett och annat redan.
Erfarenhet ett: våra barn lyssnar inte längre på oss.
Erfarenhet två: De har blivit väldigt känsliga för förändringar. Man får passa sig med vad man skapar för förväntningar.
Erfarenhet tre: vår uppfostringsmetod som vi hittills ha utövat fungerar inte längre.
Erfarenhet fyra: de gaddar ihop sig mot oss
insikt ett: vi måste byta taktik
insikt två: vi måste hålla ihop
insikt tre: vi måste vara smartare än dem. ja ibland kan det vara svårt.
Tröstande insikter? inte alls
Tröstande är dock att jag fick gosa en hel timme i soffan med en av dem som bara ville se mumintrollen med mamma. Det var både tårar av trötthet och glädje som rann nedför mina kinder efter att den lilla tvååringen strök mig över kinden, ekimåpussade och sa älska min mamma. Det var ett sådant moment som jag var tvungen att fånga i mitt hjärtas minne. Tröstande är också att de är helt normala och att det förhoppningsvis går över.... om några år:)
Jag hoppas på det iallfall...för jag har inga bra tips på hur man överlever detta förutom att andas, hålla ut och börja om.
Många härliga hälsningar från oss som ändå har det väldigt bra med sand, sol, lamm, lagun och kristallvatten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar