Vad vill du egentligen?

"Lämplig arbetstid och lämplig vilotid hör till det viktigaste i levnadskonsten" Gustav Blomqvist citerad.

Det här med arbete och prestationsångest är svårt. Jag har inte avslöjat mitt yrke och har ingen intention att göra det men jag kan säga att stundtals så jobbar jag arslet av mig och stundtals inte. Just nu har jag småbarn så jag har förmånen att kunna arbeta lite nedsatt tid. När jag lyssnar på konversationer från den generationen som är 25-35 år idag så blir jag väldigt faschinerad men också ganska bedrövad. Det är så svart eller vitt. Vissa har insett att livet inte bara är arbete medan vissa fullkomligt arbetar ihjäl sig. Jurister arbetar mycket. Jag var på en fest med många jurister. De verkade inte så glada över sina jobb. De levde med och i sina jobb. Det fanns liksom inget annat. Skall tillägga att dessa var byråjurister..och de arbetar sjukt mycket. (Det finns ju andra jurister som har lite mer humana arbetstider). Sedan var jag på ett annat ställe och träffade läkare, i detta fall barnläkare. De arbetade också ihjäl sig med jourer, veckopass och forskning utöver det men de var hyfsat glada över sina jobb ändå. Jag måste berätta att jag pluggat både juridik och åt det medicinska hållet....

Alla dessa möten med människor under åren har gett mig så mycket. Jag har nämligen varit en sådan som jagat. Fruktansvärt mycket. Jagat ihäl mig över plugg, prestation och arbete. När jag gick den sista universitetsutbildningen hade jag bästa betyg i allt. Jag var tredje bäst i klassen och lärarna lovordade mig. Jag läste så ögonen glödde, jag var företagsam som ingen annan och jag ringde samtal jag aldig ringt för att få tag på material och annan forskning som kunde vara bra för min egen utveckling. Det räckte liksom inte att ha bästa betyg i allt.

Sen hände något helt oväntat. Det var en novemberhelg vill jag minnas. Ärligt talat så vet jag inte vad som hände. Jag hade så ont i magen. Mådde inte bra. Mina syskon påpekade det, min sambo likaså. Jag satt och funderade på vad som var allra viktigast för mig i livet.(på den tiden hade jag sambo men inga barn) och plötsligt så var det som om blixten slog ned. Det var en aha-upplevelse utan dess like. Jag har aldrig förstått någonting så klart som jag gjorde då.

Denna galenskap som jag höll på med var inte viktigast för mig. Den skulle såklart leda till asbra lön, ett rykte som var ansett och en massa berömmelse om man jobbade riktigt hårt. Men det var inte viktigast för mig. Det viktigaste för mig i framtiden var att jag skulle vara en bra mamma när eventuella barn skulle komma. Mitt dåvarande yrke som jag läste till skulle enligt mig vara alldeles för inkompatibelt med ett hyfsat normalt familjeliv. Det låter så löjligt men för mig var det som att vinna på lotto. Det var så solklart. Tårarna började rinna och jag kände lättnaden komma över mig. Jag slutade utbildningen och alla var fullkomligt bedrövade där. De sa att såhär kan du inte göra, du är gjord för det här. Man kan inte sluta när man är bland de bästa. Men det kan man faktiskt. Om det får en att må bättre. Jag var förvånad över att världen inte gick under och att det inte började brinna och hus började falla över mig. Allt var som vanligt, bara lite mer upplyst:)

Jag var INTE gjord för det där ska jag säga. Jag hade mått fruktasnvärt om jag fortsatt. Jag ringde mitt nuvarande jobb och hörde om de hade något jobb till mig. Ansökningstiden hade gått ut men jag envisades med att komma med mina papper. Chefen sa ja och jag gick dit personligen och lämnade dem i hennes hand. Det tog en timme så ringde hon för en interju och jag fick jobbet! Idag har jag gått vidare på den banan och utbildar mig nu återigen inom det medicinska området. Det är också stressigt men fullt kompatibelt med ett familjeliv om man är två föräldrar. Och jag kan säga att detta är jag gjord för. Jag brinner fullkomligt för mitt yrke!

Det är så viktigt att göra det man vill göra, inte det som är lämpligt eller det som genererar mest bonus eller så...självklart är alla olika men jag tror att alla som har möjligheten att välja lite mår bra av att fundera lite extra på vad man verkligen vill. Lätt är det inte men man kan ju iallfall försöka. Man ska som sagt vara lycklig om man ens har valmöjligheten. Vissa har inte det utan jobbar ihjäl sig för att de måste försörja sig eller sin familj så jag ser det som en lyx att jag hade möjligheten att välja.

kram på er!